I går invigde jag min nya mössa och mina nya vantar som inte är vare sig eko eller reko. Dock är de inhandlade på vårt lokala lågprisvaruhus så jag har i alla fall gynnat en lokal företagare. Eller nåt… Att jag ens kände behov av att försvara mitt inköp på detta sätt beror på något som jag har funderat på ett tag.
Ibland blir jag nämligen lite trött när jag läser i alla de olika miljöforum jag är med i på nätet. I vissa grupper på Facebook råder det nästan en slags tävlan om vem som är mest miljövänlig och som lever det mest giftfria livet. Debatten blir många gånger hård och många skriker högt utan att läsa föregående kommentarer eller ens svara på frågan som ställts från början. Det viktiga blir att den egna åsikten kommer fram och hörs högt och ljudligt. Ställer man en fråga om lokalproducerat kött får man en kommentar om att man borde bli vegetarian. Efterlyser man KRAV-märkt välling får man höra att man minsann inte borde ge sitt barn sådan skit utan att man ska koka egen. Ja, jag kanske överdriver lite nu för jag gillar verkligen dessa grupper då man kan få hjälp och svar på frågor om både det ena och det andra samt även hjälpa andra. Men när det gäller miljöfrågor blir det många gånger så svart eller vitt. Jag måste hålla med en kollega som en gång vid en fika sade att det absolut miljövänligaste och bästa för jorden är att ta livet av sig. För då gör man ingen påverkan alls mer. Eller kanske ännu hellre aldrig födas. Om man ska hårddra det. För ett tag sedan dök det dock upp en tråd där alla uppmanades att skriva ner de saker som man gör som man är medveten om inte är bra för miljön men som man gör ändå. Det var på något vis skönt att läsa att många av dem som man uppfattat som 100 % renlevnadsmänniskor faktiskt också hade en hel del dåliga samveten.
Och grejen är att jag tror att många som inte känner mig också tror att jag är en av de där perfekta och totalt genomduktiga personerna som gör allt rätt när det gäller miljö då jag bloggar om ämnet och gärna pratar om det. Jag kan dock erkänna att så är det icke. Jag brinner för dessa frågor och jag har gjort många förändringar i mitt liv för att försöka leva mer miljövänligt men oj vad många dåliga miljösamveten jag har. Och jag är lååååångt ifrån perfekt. Men skulle heller aldrig påstå att jag är det eller klanka ner på någon annan som jag vet försöker. Så håll till godo, här kommer bara några av alla mina tillkortakommanden.
Så vad vill jag säga med det här. Jo, vi bör inte klanka ner på varandras tillkortakommanden utan istället dunka varandra i ryggen lite då och då. I miljödebatten tycker jag många gånger att det ska pekas på alla de svaga sidorna hos dem som faktiskt försöker istället för att lyfta fram det som faktiskt görs bra. Och då är det många gånger de som kanske inte är så miljövänliga som försöker hitta fel på dem som faktiskt är det. För saken är den att personen som använder tygblöjor kanske använder bilen mer än den som använder vanliga blöjor. Eller han som är noga med att källsortera sina sopor kanske inte är så noga med att ge barnen ekologiskt godis till fredagsmyset. Det viktiga är att vi alla försöker att dra vårt strå till stacken och utgå från våra egna behov och möjligheter. För ingen kan göra allt, men alla kan faktiskt göra något.
Dagen har tillbringats hemma och inkluderat bakning, god mat och nu melodifestivalen. Kameran åkte fram tidigare i dag och jag passade på att plåta lite. Bland annat min alla hjärtansdag inspirerade outfit med de hjärtliga strumpbyxorna som jag köpte på Gekås för flera år sedan. Riktigt bra kvalité´ för att vara strumpbyxor måste jag säga även om jag såg att de fått en maska nu. Får använda dem till något roligt pyssel istället, återbruk ni vet. Jag har ju dekorerat krukor och burkar med strumpbyxor förr :)
Kjolen har jag fyndad på Tradera och den är verkligen jättefin. Armbanden har jag gjort själv och tröjan kommer från Vero Moda och har hängt med länge.
Gör så här
Hjärtat:
Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en avlång ugnsform.
Vispa smör, socker och ägg luftigt. Blanda mjöl och bakpulver och vänd ned det i smeten. Tillsätt saften från mosade frysta hallon. Häll smeten i formen och grädda i cirka 50 minuter. Känn med sticka att kakan är klar.
Stjälp upp kakan. Dela kakan i sju delar. Använd en pepparkakshjärtform (ca 7 cm) och stansa ut hjärtan ur varje del. Lägg alla hjärtan på ett fat och ställ i frysen cirka 30 minuter.
Chokladkakan:
Diska ur formen och smörj och bröa den igen. Vispa smör, socker, ägg och vaniljsocker till en luftig massa. Blanda samman mjöl, kakao och bakpulver och vänd ned i äggsmeten. Rör till en slät smet.
Bred ut ett tjockt lager chokladsmet på botten av formen och täck sidorna med smet. Ställ ner alla hjärtan tätt tillsammans så de stöttar varandra. Skeda över resten av chokladsmeten över hjärtan, se till att de är helt täckta med smet. Grädda kakan i cirka 45 minuter, känn med sticka att kakan är klar.
Dekoration:
Smält chokladen i mikro eller över vattenbad och rör ned smöret. Låt den svalna något och bred över kakan.
"Oli & Carol gör snygga, välgjorda bad- och bebisleksaker i naturgummi från malaysiska hevea-träd. Varje produkt är handmålad med livsmedelsgodkända färger, de är biologiskt nedbrytbara, klimatsmarta och helt giftfria.
Innehåller inte PVC, BPA, ftalater eller andra otäckheter som är vanliga hos konventionella badleksaker och leksaker i mjukplast och heller inga nitrosaminer eller allergener som kan finnas i vissa naturgummiprodukter. Badleksakerna har ingen pip och är därför hygieniska i badet och riskerar inte att mögla eller samla på sig bakterier.
Oli & Carol är också välgörare och skänker sina giftfria leksaker till barnen i den mycket fattiga skolan Baba Jodh Sachiyar Public School i Haryana (norr om Indien) för att göra deras vardag lite roligare."
